Skrivkramp?

Bloggen har ekat tom i år. Är det skrivkramp som hälsat på? Nej, då. Så illa är det inte. Jag har mängder av tankar som jag vill blogga om, men har helt enkelt inte hunnit då jag haft och har andra (skriv-)uppdrag som krävt min uppmärksamhet.

Det har bland annat handlat om att bli färdig med den bok som jag skrivit tillsammans med Ida Necovski och Maria Kempe Olsson och som handlar om EHM – ELEVHÄLSOMÖTET – en främjande, förebyggande och lärande modell. Jag vet att efterfrågan kring ”hur” man kan hitta vägar bort från det åtgärdande arbetet är enormt.  Därför känns det väldigt roligt att kunna bidra genom den här boken där vi beskriver EHM som en konkret väg att nå fram till ett mer förebyggande och främjande arbete. Jag hoppas verkligen att den ska kunna bli ett stöd i arbetet med att utveckla skolan genom elevhälsa. Boken släpps i april men går redan nu att beställa här via Gothia förlag. Om du läser den framöver och har tankar och synpunkter är jag väldigt intresserad och du får gärna höra av dig!

Jag har också ägnat mig åt att inleda ett samarbete med Special Nest vilket innebär att jag kommer att skriva för dem framöver. Jag har också fått frågan om och tackat ja till att blogga för Pedagog Göteborg som kommer att lanseras i slutet av mars (äntligen är det dags även för Göteborg med en egen webbplats för pedagoger och skolledare!).

Trots ovanstående och en hel del andra uppdrag hoppas jag på att kunna komma tillbaka här så snart som möjligt!

Vi hörs!

/AnnaBe

Nästa år står snart för dörren

Snart är 2016 till ända och ett nytt år står för dörren. Under mitt jobbår har jag använt bloggen för att spekulera kring och dela erfarenheter från skolans värld. Det har bland annat handlat om specialpedagogens yrkesroll och uppdrag samt att utveckla elevhälsoarbete.

Skrivandet har kommit att bli en personlig och nödvändig ventil och ett användbart verktyg för att reda i de tankar som föds i min yrkesvardag.  Under blogg-året har dessutom antalet läsare växt och ökat rejält.  Det verkar alltså inte bara vara jag som får ut något av de texter som sätts på pränt, utan de kommer även andra till del vilket gör skrivandet extra meningsfullt och roligt.

Under året har de händelser som skett i världen påmint om hur viktig skolans roll är för att motverka negativa krafter och istället bidra till ökad kunskap, solidaritet, medmänsklighet och acceptans. 

Jag kommer definitivt att på olika vis fortsätta vara en aktiv del i  arbetet med utbildning som ett redskap för en bättre värld,  oavsett om det är i Sverige eller till exempel Kambodja, där jag hittills varit två gånger med Teachers Across Borders Sweden. Skolan är världens viktigaste arbetsplats och det handlar om att skapa en skola och bra utbildning för alla elever.

I arbetet på hemmaplan ser jag en förändring av den specialpedagogiska yrkesrollen och kompetensen som en viktig del i den här strävan. Genom att ta tillvara på specialpedagogens kompetens för att utveckla skolan ökar chanserna till en en skola där varje elev, utifrån sina förutsättningar får möjlighet att må bra, utvecklas och lära optimalt.

En annan avgörande del handlar om att förändra och utveckla tillsammansarbetet, där lärare, elevhälsans professioner och rektor samverkar kontinuerligt. Genom ett tvärprofessionellt samarbete kan vi förstå och ta tillvara på sambandet mellan lärande och hälsa vilket ökar våra förutsättningar att stödja skolans elever på ett gynnsamt sätt.

Under nästa år kommer ovanstående områden med all säkerhet fortsätta utgöra områden för bloggande och definitivt områden jag i min yrkesroll, både som anställd och i egen regi kommer att fortsätta kämpa för.

Nu loggar jag ut och tar en välbehövlig semester med familjen på varmare breddgrader. Men innan dess vill jag passa på att tacka er läsare och önska er alla en

 riktigt härlig jul  & ett gott nytt år

Och nu när nästa år snart står för dörren kan vi tillsammans fortsätta att göra skillnad för våra och världens elever och bidra till en mer human och enad värld.

/AnnaBe

 

Att höja skolans elevhälsokompetens

Tillsammans med kollegor deltog jag i den välarrangerade dialogkonferensen Att höja skolans elevhälsokompetens i regi av SPSM och som genomfördes på flera platser i Sverige. Intresset för elevhälsofrågor är både aktuellt och stort vilket säkert förklarar att konferensen var välbesökt. Under dagen varvades dialogsamtal med input från både forskare, SVEA, och skolor som deltagit i den distansutbildning som SPSM ordnar.

Några av mina reflektioner efter dagen är att det verkar pågå väldigt mycket utveckling runt om på skolorna och det finns en stor vilja att förändra mot ett mer hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete. En annan reflektion är att det inte är helt lätt att gå från teori till praktik och att hitta mer gynnsamma vägar framåt, trots en god vilja. Många skolor verkar hitta former för att försöka korta ner vägen mellan lärare och elevhälsopersonal – något som är en nödvändighet om vi ska kunna koppla ihop lärandeuppdraget med elevhälsouppdraget.

I arbetet med att höja Bergsjöskolans elevhälsokompetens tog vi stöd i något som kallas the golden circle. Mitt första möte med begreppet och tankarna bakom the golden circle var genom det här klippet. Simon Sinek som pratar,  förklarar idén bakom the golden circle med hjälp av en bild som den här:

the-golden-circle

Det vanliga är att organisationer, företag och verksamheter rör sig utifrån och in i the golden circle. Att beskriva vad man gör och kanske också hur är vanligt, men det är inte lika vanligt att det finns en tydlighet kring varför de gör det de gör – vad själva syftet är. Utifrån tankarna bakom the golden circle borde det vara tvärtom. Den innersta cirkeln kan ses som själva kärnan och som ska vägleda de övriga två yttre cirklarna – hur och vad. Simon Sinek förklarar att framgångsrika organisationer, företag och verksamheter lyckas med just det här  – att gå inifrån och ut.

Om vi applicerar idén bakom the golden circle på elevhälsoarbete handlar det om att vi behöver starta från mitten och låta varför påverka hur och vad. Det räcker inte att vi pratar om vad och hur vi ska göra praktiskt och konkret, även om det är väldigt lätt att hamna och stanna där.  Vi behöver grunda vad och hur vi gör  i ”varför”.  På Bergsjöskolan grundade vi bland annat genom att:

Hitta en samsyn kring vad hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete innebär.

Utgå från styrdokumentens riktlinjer om vad elevhälsouppdraget handlar om och  utifrån det formulera mål.

Ta stöd i forskning om elevhälsa.

För oss blev det synligt att ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete är allas ansvar (lärare, elevhälsa och skolledning) och att det handlar om alla elever. Vi behöver alltså arbeta tillsammans för att skapa goda förutsättningar och lärmiljöer  för alla elever. När vi väl hade grunden började vi fundera på – hur iscensätter vi det här?

Vad ska vi göra?

Hur gör vi?

När vi formade svar på frågorna om hur och vad kan man lite mer konkret beskriva det som att vi skapade det SPSM kallar stödjande strukturer, det vill säga sådana strukturer som kunde stötta oss på vägen mot målen. För vår del handlade det om nya rutiner, nya forum och en ny organisation för arbetet som skulle stödja ett främjande och förebyggande tillsammansarbete. Dessa delar betydde att vi ökade samarbetet mellan elevhälsans personal och lärare genom samverkansmöten.  Vi skapade inte bara en arena utan också en struktur för dessa möten så att arbetet skulle kunna kännetecknas av ett tvärprofessionellt och salutogent perspektiv. Eftersom mötena sker utan förekommen anledning och kontinuerligt kan vi arbeta förebyggande och främjande tillsammans utifrån alla elever, och inte enbart när problem redan har uppstått.

Givetvis finns det inte en väg utan flera när det gäller att höja en skolas elevhälsokompetens. Det viktiga steget på vägen är att inte glömma bort varför som hjälper till med formuleringen av vad arbetet ska leda och syfta till. Utan den riktningsgivaren finns det en stor risk att vi endast håller oss kring vad och hur vi gör och att vi därför aldrig når dit vi vill. Men alla tre delar i the golden circle behövs så klart. Det räcker inte att vi vet vad vi vill uppnå och varför utan vi måste också hitta de konkreta vägarna som tar oss dit.

Så vilka stödjande strukturer behövs i din/er verksamhet för att höja skolans elevhälsokompetens och för att arbetet ska bli mer hälsofrämjande och förebyggande?

/AnnaBe

I normens öga

Nyligen hade vi gemensam tid (det som ibland kallas ”konferenstid”) på skolan som handlade om normer. Arbetet var tänkt som en fortsättning på arbetet med relationer, värdegrund och studiero som jag bloggat om tidigare under terminen.  I dagens inlägg delar jag med mig av hur arbetet fortsatt för att hålla frågorna vid liv på skolnivå samt dialogen och samarbetet igång mellan elevhälsa och lärare.

Att arbeta med normer ingår i arbetet med de värdeord som ska känneteckna relationerna på vår skola och som mer än väl knyter an till de värdeord som står i fokus just nu hos oss: ansvar & engagemang. Det välkända uttrycket i stormens öga känner ni med all säkerhet till:

Stormens öga syftar på läget i själva centrum på en cyklon, där vinden är svag. Uttrycket i stormens öga används överfört om en stilla plats mitt i en stormig eller kaotisk tillvaro. ” (Språkrådet)

När en av skolans kuratorer inledde det gemensamma tillfället om normer för några veckor sedan hörde jag uttrycket ovan i en ny variant:

I normens öga

Precis som i stormens öga, finns det en plats i normens öga där allt är lugnt och harmoniskt. Så länge vi befinner oss inom givna normer och hör till dem som utgör normen är allt frid och fröjd. Då kanske vi inte ens är medvetna om att det finns något annat, något utanför ”ögat”. Men de som inte följer de oskrivna regler eller normer som gäller, eller kan räkna sig till den gängse normen befinner sig i en helt annan situation – i cyklonens grepp. Där är det allt annat än harmoniskt. Där är det stormigt och turbulent. Det finns en stor osäkerhet kring vilken riktning stormen ska ta och vilken skada den kan orsaka, och det  kan rent utan vara både skadligt psykiskt och fysiskt att befinna sig där.

Tankar om normens öga inledde arbetet tillsammans med en kort filmsnutt. Förutom att hålla arbetet med värdegrunden vid liv syftade tillfället till att skapa en medvetenhet om normer i allmänhet och våra egna normer i synnerhet. Medvetenheten i sin tur bidrar till att vi som arbetar i skolan kan ta ansvar för och påverka de normer som styr vårt handlande i mötet och arbetet med eleverna.

Som väldigt ofta valde vi att arbeta i grupper där elevhälsa och lärare är blandade. Som utgångspunkt för grupparbetet hade vi två olika case och två olika bilder med tillhörande frågor. Det ena fallet lät så här:

En klass är ute på skolgården och har rast. Flera olika aktiviteter pågår: några elever leker i en sandlåda, några elever spelar fotboll, några sitter och pratar med varandra och några springer omkring och jagar varandra. En elev, Nour, går fram till den vuxne som är rastvakt och berättar att en elev i hennes klass, Yonas, jagar henne och drar henne i håret. Nour säger att hon tycker att det är jobbigt att bli jagad och att det gör ont när Yonas drar henne i håret. Rastvakten svarar: ”Äsch, han jagar dig bara för att han är kär i dig!”, och skrattar. Nour går därifrån och Yonas kommer fram till den vuxne och säger att han vill leka med Nour men att hon bara springer ifrån honom. Rastvakten svarar: ”Yonas du måste sluta jaga Nour, du kan väl gå och spela fotboll med de andra killarna istället?”

 Frågorna som diskuterades var:

  1. Vilken eller vilka normer synliggörs i berättelsen?
  2. Är normen/normerna som synliggörs bra eller dåliga för de inblandade? Varför?
  3. Vem eller vilka hamnar utanför normen? Vad händer med dem?
  4. Om ni tycker att normen/normerna som syns i exemplet är dåliga för de inblandade, hur skulle vi som jobbar i skolan kunna göra för att motarbeta normen?

De båda fallen ledde till intressanta diskussioner utifrån de normer som blev synliga i berättelsen, till exempel att killar håller på med fotboll, har svårt att uttrycka känslor och visar kärlek fysiskt och att det är något tjejer ska stå ut med, Den heterosexuella normen finns också i berättelsen och det är inte särskilt troligt att samma kommentar hade framförts om en kille hade jagat en kille. Diskussionerna ledde givetvis in på hur stereotyp könsnormen är i vårt samhälle och i skolans värld. Vi pratar ofta om tjejer respektive killar, vi placerar killar och tjejer var för sig eller tänker noga på att para ihop kille och tjej. Skulle vi lika gärna kunna para ihop elever utifrån längd, frisyr eller ögonfärg?  Ibland kan man behöva ställa det på sin spets för att få syn på de val som ligger bakom olika handlingar. Vi var rörande överens om att vi som arbetar i skolan har ett stort ansvar att reflektera på egen hand och tillsammans med varandra kring hur vi styrs av olika normer samt medvetet motverka de normer som inte är gynnsamma där några hamnar utanför ”ögat”.

De bilder vi valde att använda i arbetet var dels en bild från ett klassrum i USA:

klassrum-usa

…och den välkända bilden ”Blir du lönsam lille vän” av Peter Tillberg:

blir-du-lonsam

Frågorna som diskuterades var:

  1. Vilka normer synliggörs på bilden?
  2. När är man avvikande i detta klassrum?
  3. Vad händer med de som är utanför normen?
  4. Vilka förutsättningar behöver eleverna för ha för att tillhöra normen i det här klassrummet?

Även denna uppgift ledde till mycket intressant diskussioner.  Det var däremot svårare att prata om normer utifrån bilderna och lättare att använda ”oskrivna regler” eller ”förväntningar” för att komma åt vad bilderna signalerar. Bilderna ger olika signaler när det gäller till exempel samarbete, ansvar och planeringsförmåga. På bilden från USA förväntas eleverna vara aktiva, kunna samarbeta och arbeta självständigt.  Blir du lönsam lille vän ger andra signaler. I vår tolkning såg vi att eleverna förväntades vara passiva, följa läraren och inte ta egna initiativ.

Diskussionen gled bland annat in på i vilken utsträckning vår undervisning och lärmiljö stödjer den typ av förmågor vi förväntar oss att eleverna ska ha och utveckla. Om eleverna placeras som på bilden Blir du lönsam lille vän är det svårt att få till ett samarbete mellan eleverna och därför utveckla det som ibland kallas samarbetslärande där eleverna kan vara lärresurser för varandra. Dels signalerar inte miljön att samarbete är något eftersträvansvärt, dels blir det omständigt och krångligt att flytta runt och eventuellt möblera om för att kunna arbeta tillsammans vilket säkert leder till att det sällan blir av.

Ganska ofta pratar vi på vår skola om att det som händer på rasten följer med in i klassrummet. Om det har varit bråk så följer bråket med tillbaka till in och påverkar undervisningen och givetvis, om det har varit en bra rast så påverkar det också undervisningen, men på ett annat sätt. Hur ofta pratar vi om att undervisningen kan påverka rasterna? Om eleverna befinner sig i ett klassrum där eleverna ständigt tränar sin förmåga att samarbeta och ta ansvar, skulle det kunna påverka rasterna i en positiv riktning – att det helt enkelt blev färre konflikter? Och om vi inte låter eleverna träna dessa förmågor i klassrummet  – kan vi då räkna med att de kommer att behärska dem på rasten?

Ja, det är viktigt att vi försöker bli medvetna om de normer eller oskrivna regler och förväntningar som finns i undervisningen och i mötet med eleverna. När medvetenheten finns kan vi ta ansvar och påverka för att vidga normen så att så många som möjligt kan få tillhöra och befinna sig i normens öga.

/AnnaBe