Att kicka igång jobbhjärnan med boken ”Elevhälsa som främjar lärande”

Med flera veckors semester i ryggen är det så dags att koppla på jobbhjärnan igen. Fick syn på att Ingrid Hylander & Gunilla Guvås bok Elevhälsa som främjar lärande kommit ut. Eftersom jag tidigare haft stor nytta av den forskning som båda författarna varit delaktiga i blev läsning av deras bok ett perfekt sätt att väcka jobbtankarna på igen.  Mitt inlägg är ingen recension utan handlar mer om att belysa några av delarna i boken utifrån mina tankar om bokens styrkor. 

I december skrev jag inlägget Att höja skolans elevhälsokompetens där jag lyfter vikten av att det finns en röd tråd mellan varförvad  och hur när skolor ska utveckla sitt elevhälsoarbete. Det innebär att det finns en förankring i till exempel uppdraget utifrån styrdokument men också  i forskning som i sin tur ger riktning för görandet – ”hur”. Boken Elevhälsa som främjar lärande är läsvärd just för att det finns mycket att hämta för att få en förståelse kring vad uppdraget elevhälsa innebär utifrån forskning och styrdokument.

För det första bygger boken nämligen på forskning om elevhälsa, inte minst den forskning som författarna själva har varit delaktiga i inom ramen för projektet Kunskapsintegration och professionellt lärande, mångprofessionellt samarbete och förhandlingar av innebörder inom skolans elevhälsoarbete. Jag tänker att boken därmed kan ses som en genväg för att få lite inblick i och överblick kring forskning om elevhälsa. Även om en del av forskningen har några år på nacken är den aktuell och kan bidra till kunskap och  perspektiv på den egna verksamheten.  På Bergsjöskolan har vi haft stor hjälp av den här typen av forskning i utvecklandet av skolans elevhälsoarbete. Forskningen har till exempel satt ljuset på frågor som handlar om vad elevhälsoarbete egentligen innebär och hur det går till. Med hjälp av forskning kunde vi få syn på vårt startläge – styrkor och utvecklingsområden, men också få en tydlig riktning till ett mer önskat läge – vad vi ville uppnå.

För det andra är kopplingen till styrdokument tydlig där författarna pekar ut en tydlig riktning för elevhälsans arbete. Författarna poängterar på flertalet ställen i boken hur det hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbetet har sin utgångspunkt i det pedagogiska arbetet:

Elevhälsans verksamhet ska bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa samt stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. (s. 15)

Att sätta fokus på och hitta samsyn kring vad styrdokumenten egentligen innebär är ytterligare en viktig aspekt i utvecklingen av elevhälsa. Utan att problematisera och konkretisera finns det en risk att vi strävar efter olika saker om vi inte hittar en samsyn kring vad vi egentligen menar när vi pratar om en elevhälsa som i första hand ska vara främjande och förebyggande.

Bokens koppling till forskning och styrdokument bidrar till fokus på frågor som rör varför och vad.  Min erfarenhet är att det är avgörande att adressera dessa frågor för att hitta fram till  en vision och riktning för en skolans utveckling av elevhälsoarbetet.

Författarna synliggör många av de utmaningar skolor står inför i arbetet med att gå från ett åtgärdande elevhälsoarbete till ett mer främjande och förebyggande och som jag själv kan skriva under på.  Hylander och Guvå menar att det inte handlar om att lyfta bort problem från den pedagogiska arenan utan att elevhälsans professioner ska bidra till att lyfta blicken från individ till grupp- och organisationsnivå och se till att fokus förskjuts från ett patogent problematiserande till ett mer konstruktivt och salutogent utforskande. För att lyckas med detta behöver skolor till exempel få till stånd

  • ett samarbete i ett tidigt skede mellan elevhälsans professioner och lärare
  • ett gemensamt ansvarstagande för att elever lär, mår bra och utvecklas i skolan
  • ett helhetsperspektiv (tvärprofessionellt & systemteoretiskt perspektiv) på elevers lärande och utveckling
  • ett systematiskt arbetssätt där analysen alltid kommer före och ligger till grund för insatser och åtgärder
  • rutiner för hälsofrämjande och generella insatser
  • en lärande organisation – där gamla metoder kollegialt omprövas och nya utvecklas och där arbetet med att möta elevens behov ses som ett organisationsutvecklande arbete.

I slutet av boken skriver författarna att elevhälsokompetens är en kompetens som är i vardande då det saknas mallar och tydliga riktlinjer för hur ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete ser ut. Jag gissar att det är därför som Hylander och Guvå är sparsamma med att skriva om hur arbetet ska gå till.  Det finns visserligen några förslag på hur arbetet på ett övergripande plan kan gå till med hjälp av det författarna kallar kartor eller tankemodeller, men det är enligt mig inte det som i första hand gör boken läsvärd utan det är, som jag skrivit ovan, uppslagen till varför och vad. (Om ni är intresserade av hur Bergsjöskolan använt tankemodellen ”Fyra perspektiv på elevhälsa” som nämns i boken har jag skrivit om det här.)

Att elevhälsokompetensen är i vardande innebär att vi inte kan luta oss mot enbart sådant som tidigare är genomfört (och beprövat och vetenskapligt förankrat) utan vi måste bryta ny mark och våga hitta fram till nya hur. Hylander och Guvå pratar om att det behövs en synvända – det är inte bara ett förändrat begrepp –  från elevvård till elevhälsa-,  utan det behövs en ny organisering, ett nytt arbetssätt, en ny inriktning, nytt synsätt och en ny kunskapsdomän vilket jag helt och hållet håller med om.

När jag har mött skolpersonal från runt om i landet är det just ”hur:et” som är av stort intresse vilket inte är det minsta märkligt. Utan hur stannar arbetet vid vackra ord och retorik. Men det är också hur som brukar ställa till problem. Det kan handla om att vissa verksamheter är fast i en organisation som inte stödjer ett mer främjande och förebyggande arbete. Eller så handlar det om att det är svårt att frigöra sig från de gamla sätt att tänka om elevhälsa och därför hitta nya och mer främjande vägar framåt. För att kunna tänka i nya banor kan man behöva input.

Den bok jag själv varit medförfattare till EHM – elevhälsomötet som kom ut i våras är framför allt en bok som beskriver hur och är tänkt att ge just input till hur ett främjande och förebyggande elevhälsoarbete kan gå till. Även om det är hur:et som står i fokus för boken om EHM och i mångas intresse när det gäller elevhälsa är det så viktigt att det inte stannar vid en metod eller modell. Parallellt med att utveckla nya hur som till exempel EHM, måste vi borra djupt i frågan om varför och vad – för att få till stånd den där synvändan och för att inte tappa riktningen i vårt görande.

Att läsa boken Elevhälsa som främjar lärande är något jag rekommenderar. Och varför inte i kombination med boken om EHM för att få den röda tråden kring varförvadhur :-)!

Nu har min jobbhjärna snurrat igång lite grann. Kanske ses vi där ute på elevhälsoarenan i höst!

/AnnaBe

 

SparaSpara

Skrivkramp?

Bloggen har ekat tom i år. Är det skrivkramp som hälsat på? Nej, då. Så illa är det inte. Jag har mängder av tankar som jag vill blogga om, men har helt enkelt inte hunnit då jag haft och har andra (skriv-)uppdrag som krävt min uppmärksamhet.

Det har bland annat handlat om att bli färdig med den bok som jag skrivit tillsammans med Ida Necovski och Maria Kempe Olsson och som handlar om EHM – ELEVHÄLSOMÖTET – en främjande, förebyggande och lärande modell. Jag vet att efterfrågan kring ”hur” man kan hitta vägar bort från det åtgärdande arbetet är enormt.  Därför känns det väldigt roligt att kunna bidra genom den här boken där vi beskriver EHM som en konkret väg att nå fram till ett mer förebyggande och främjande arbete. Jag hoppas verkligen att den ska kunna bli ett stöd i arbetet med att utveckla skolan genom elevhälsa. Boken släpps i april men går redan nu att beställa här via Gothia förlag. Om du läser den framöver och har tankar och synpunkter är jag väldigt intresserad och du får gärna höra av dig!

Jag har också ägnat mig åt att inleda ett samarbete med Special Nest vilket innebär att jag kommer att skriva för dem framöver. Jag har också fått frågan om och tackat ja till att blogga för Pedagog Göteborg som kommer att lanseras i slutet av mars (äntligen är det dags även för Göteborg med en egen webbplats för pedagoger och skolledare!).

Trots ovanstående och en hel del andra uppdrag hoppas jag på att kunna komma tillbaka här så snart som möjligt!

Vi hörs!

/AnnaBe

Nästa år står snart för dörren

Snart är 2016 till ända och ett nytt år står för dörren. Under mitt jobbår har jag använt bloggen för att spekulera kring och dela erfarenheter från skolans värld. Det har bland annat handlat om specialpedagogens yrkesroll och uppdrag samt att utveckla elevhälsoarbete.

Skrivandet har kommit att bli en personlig och nödvändig ventil och ett användbart verktyg för att reda i de tankar som föds i min yrkesvardag.  Under blogg-året har dessutom antalet läsare växt och ökat rejält.  Det verkar alltså inte bara vara jag som får ut något av de texter som sätts på pränt, utan de kommer även andra till del vilket gör skrivandet extra meningsfullt och roligt.

Under året har de händelser som skett i världen påmint om hur viktig skolans roll är för att motverka negativa krafter och istället bidra till ökad kunskap, solidaritet, medmänsklighet och acceptans. 

Jag kommer definitivt att på olika vis fortsätta vara en aktiv del i  arbetet med utbildning som ett redskap för en bättre värld,  oavsett om det är i Sverige eller till exempel Kambodja, där jag hittills varit två gånger med Teachers Across Borders Sweden. Skolan är världens viktigaste arbetsplats och det handlar om att skapa en skola och bra utbildning för alla elever.

I arbetet på hemmaplan ser jag en förändring av den specialpedagogiska yrkesrollen och kompetensen som en viktig del i den här strävan. Genom att ta tillvara på specialpedagogens kompetens för att utveckla skolan ökar chanserna till en en skola där varje elev, utifrån sina förutsättningar får möjlighet att må bra, utvecklas och lära optimalt.

En annan avgörande del handlar om att förändra och utveckla tillsammansarbetet, där lärare, elevhälsans professioner och rektor samverkar kontinuerligt. Genom ett tvärprofessionellt samarbete kan vi förstå och ta tillvara på sambandet mellan lärande och hälsa vilket ökar våra förutsättningar att stödja skolans elever på ett gynnsamt sätt.

Under nästa år kommer ovanstående områden med all säkerhet fortsätta utgöra områden för bloggande och definitivt områden jag i min yrkesroll, både som anställd och i egen regi kommer att fortsätta kämpa för.

Nu loggar jag ut och tar en välbehövlig semester med familjen på varmare breddgrader. Men innan dess vill jag passa på att tacka er läsare och önska er alla en

 riktigt härlig jul  & ett gott nytt år

Och nu när nästa år snart står för dörren kan vi tillsammans fortsätta att göra skillnad för våra och världens elever och bidra till en mer human och enad värld.

/AnnaBe

 

Att höja skolans elevhälsokompetens

Tillsammans med kollegor deltog jag i den välarrangerade dialogkonferensen Att höja skolans elevhälsokompetens i regi av SPSM och som genomfördes på flera platser i Sverige. Intresset för elevhälsofrågor är både aktuellt och stort vilket säkert förklarar att konferensen var välbesökt. Under dagen varvades dialogsamtal med input från både forskare, SVEA, och skolor som deltagit i den distansutbildning som SPSM ordnar.

Några av mina reflektioner efter dagen är att det verkar pågå väldigt mycket utveckling runt om på skolorna och det finns en stor vilja att förändra mot ett mer hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete. En annan reflektion är att det inte är helt lätt att gå från teori till praktik och att hitta mer gynnsamma vägar framåt, trots en god vilja. Många skolor verkar hitta former för att försöka korta ner vägen mellan lärare och elevhälsopersonal – något som är en nödvändighet om vi ska kunna koppla ihop lärandeuppdraget med elevhälsouppdraget.

I arbetet med att höja Bergsjöskolans elevhälsokompetens tog vi stöd i något som kallas the golden circle. Mitt första möte med begreppet och tankarna bakom the golden circle var genom det här klippet. Simon Sinek som pratar,  förklarar idén bakom the golden circle med hjälp av en bild som den här:

the-golden-circle

Det vanliga är att organisationer, företag och verksamheter rör sig utifrån och in i the golden circle. Att beskriva vad man gör och kanske också hur är vanligt, men det är inte lika vanligt att det finns en tydlighet kring varför de gör det de gör – vad själva syftet är. Utifrån tankarna bakom the golden circle borde det vara tvärtom. Den innersta cirkeln kan ses som själva kärnan och som ska vägleda de övriga två yttre cirklarna – hur och vad. Simon Sinek förklarar att framgångsrika organisationer, företag och verksamheter lyckas med just det här  – att gå inifrån och ut.

Om vi applicerar idén bakom the golden circle på elevhälsoarbete handlar det om att vi behöver starta från mitten och låta varför påverka hur och vad. Det räcker inte att vi pratar om vad och hur vi ska göra praktiskt och konkret, även om det är väldigt lätt att hamna och stanna där.  Vi behöver grunda vad och hur vi gör  i ”varför”.  På Bergsjöskolan grundade vi bland annat genom att:

Hitta en samsyn kring vad hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete innebär.

Utgå från styrdokumentens riktlinjer om vad elevhälsouppdraget handlar om och  utifrån det formulera mål.

Ta stöd i forskning om elevhälsa.

För oss blev det synligt att ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete är allas ansvar (lärare, elevhälsa och skolledning) och att det handlar om alla elever. Vi behöver alltså arbeta tillsammans för att skapa goda förutsättningar och lärmiljöer  för alla elever. När vi väl hade grunden började vi fundera på – hur iscensätter vi det här?

Vad ska vi göra?

Hur gör vi?

När vi formade svar på frågorna om hur och vad kan man lite mer konkret beskriva det som att vi skapade det SPSM kallar stödjande strukturer, det vill säga sådana strukturer som kunde stötta oss på vägen mot målen. För vår del handlade det om nya rutiner, nya forum och en ny organisation för arbetet som skulle stödja ett främjande och förebyggande tillsammansarbete. Dessa delar betydde att vi ökade samarbetet mellan elevhälsans personal och lärare genom samverkansmöten.  Vi skapade inte bara en arena utan också en struktur för dessa möten så att arbetet skulle kunna kännetecknas av ett tvärprofessionellt och salutogent perspektiv. Eftersom mötena sker utan förekommen anledning och kontinuerligt kan vi arbeta förebyggande och främjande tillsammans utifrån alla elever, och inte enbart när problem redan har uppstått.

Givetvis finns det inte en väg utan flera när det gäller att höja en skolas elevhälsokompetens. Det viktiga steget på vägen är att inte glömma bort varför som hjälper till med formuleringen av vad arbetet ska leda och syfta till. Utan den riktningsgivaren finns det en stor risk att vi endast håller oss kring vad och hur vi gör och att vi därför aldrig når dit vi vill. Men alla tre delar i the golden circle behövs så klart. Det räcker inte att vi vet vad vi vill uppnå och varför utan vi måste också hitta de konkreta vägarna som tar oss dit.

Så vilka stödjande strukturer behövs i din/er verksamhet för att höja skolans elevhälsokompetens och för att arbetet ska bli mer hälsofrämjande och förebyggande?

/AnnaBe